.

Ja, det var tanken denna natt. Jag har aldrig innan känt mig så här hjälplös och oförmögen innan. Jag har en väldigt närstående människa i mitt liv, som jag älskar så innerligt att det inte finns ord. Dock så är denna människa långt nere, deprimerad, sover mycket, får utbrott och är väldigt osäker. Det tär så hårt på mig att se detta och vill så gärna lyfta upp denne och säga att allt löser sig, allt kommer bli bra. ALLT kommer så småningom att bli bra. Jag kommer alltid att finnas där, och gör precis allt för denne. Jag verkar vara den enda som ser igenom den ytan, ser igenom allt det där, och ser någon som behöver någon vid sin sida...

Att två människor kan förstöra så mycket för en, leka med dess mentala hälsa, förstöra så mycket. Jag blir så HELVETE jävla förbannad på dessa pissråttor att jag kräks på dem. Tänk om jag kunde spola tillbaka tiden två år och göra allt annorlunda, ändra på framtidens överraskningar. Dock, så tror jag på karisma, och dessa människor kommer att få igen, dubbelt upp, och det förtjänar ni!!! Att man så medvetet kan förstöra så mycket för någon annan som inte förtjänar det, medan personen i fråga själv har gjort fel gör mig så jävla vansinnig.

Jag finns här, och allt kommer lösa sig, jag står vid din sida!