Varför är det som är förbjudet=Attraherande?

Jag har ställt mig den frågan, varför är den frukt som är förbjuden den som man helst vill bita i?

Vad är det som egentligen fattas när man går gentemot någon annan trots att man redan har någon i sitt liv? Vad gör att man inte kan låta bli?

Brist på kärlek?
Dålig kommunikation?
Sex?
Ingen förståelse?
För mycket "måste"?

Och när går gränsen för "the second one" att avbryta, när det klickar, och känslorna väller fram?
Vem vet om det bara är en cirkel som går om och om igen...
Frågorna är många och svaren få, för få.

<3


Om det händer, skall jag Förbarma mig över dig, X...

Jag blev väldigt förvånad nyss, att jag fick veta en sådan nyhet på Facebook av alla ställen. Jag tog nog illa vid mig för att personen i fråga står mig nära, väldigt nära. Jag trodde att jag personligen själv var en stor del av dennes liv att jag skulle få reda på detta i pesonligen.

Jag är dock orolig, väldigt orolig för att X skall krossa dig, tömma ditt hjärta på all livslust, såra dig. Du och två till är mitt liv, och kommer alltid vara mina älskade och jag skulle lida om jag såg någon av er må så pass dåligt som du gjorde förra gången.

Låt dig förstå mina ord, ni är mitt allt!





En f*rlorad tid.

Ja, det är vad jag skulle kunna kalla det, jag blir så arg när jag tänker på det och inser hur mycket det har förstört. Hälsan den dragit med sig. Jag blir så ARG att människan i fråga inte inser hur dem riskerar sitt liv. Hur denne inte inser att vi är gränsen på att bli föräldralösa, att våra barn kanske ej får ha några morföräldrar i sin uppväxt. Vreden som sköljer över mig går ej att förklara med ord.
Alkoholens barn, det är vad vi är.


Bollar minnen...

Jag tror att man finner ett sätt att hantera situationen samtidigt som det alltid ligger och frodas innanför huden. Jag tror man måste komma till den punkten i livet att man vänder kappan med vinden och bara blåser iväg oro och dålig energi.

Jag funderar ofta på hur det hela startade, när det började och framförallt när det ökade. Jag minns ett bra minne från när jag kanske var 4 år gammal, vi satt i bilen påväg till någon bilträff någonstans och jag hade ont i mitt huvud. Då sade han till mig att gnugga pekfingrarna mot tinningarna och tänka på något fint så skulle det gå bort. Det är ett av de bra minnena jag har.

Ett av de dåliga jag har är när jag var 17 år och han sade att han skulle slå mig om jag inte backade, jag tog med mig henne som var jätte full och ledsen, satte mig i bilen och körde till min brors lägenhet. Jag ångrar mer än något annat idag att jag körde bil olovligt, det hade kunnat förstöra mycket men i det skedet så kändes det som starten på det vuxna livet även var slutet. Idag förstår jag att det bara är jag som kan göra något åt min framtid. Min bakgrund behöver inte beblandas med min framtid, mina rötter. Jag kan dra upp rötterna och odla nya ï min egna rabatt.

Jag kom på mig själv att vara ett alkoholbarn när jag förstod att jag hade ont av småsaker och ljud ex. när ett glas ställs ner på ett marmor bord så ryser jag i hela kroppen. Jag minns marmorbordet vi förr hade när jag växte upp som det ibland kom ett stort glasljud ifrån när hon satte ner glaset i dålig motorik i onykters tillstånd.

Jag mår dåligt när jag tänker på hur en hel familj, en hel släkt kan förändras och framförallt förstöras på grund av en dryck, ett beteende, ett beroende. Jag mår inte bra när jag inser att dessa inte växte med rollen utan stannade i en tidsepok som de mådde som bäst och försökte ta med den tiden till nutiden som egentligen blev fel känsla som följde med under livets år. Valet framför familjen blev så fel, så illa behandlad och så manipulerad.

Skrupmlever, demens, fettlever, hjärtattack, bukspottskörtel ur funktion, koma, sömnlöshet, DÖD.
Det är valet, som görs. Det är valet man väljer framför sin familj och det är tragiskt.

Jag tror på en framtid med egna rötter, min familj är mina bröder och dom är min kärlek.






Tjockis tar emot livets överraskningar och oväder...

Ja, mycket har hänt på senaste och vädret har ju inte varit det bästa. Har säkerligen fastnat med bilen 4-5 ggr denna vintern, inte häftigt! Till nästa vinter skall det inhandlas nya dubbdäck, klart bättre. JAG VILL HA VÅR! I helgen har jag flyttat, och jag är helt slut i hela kroppen och imorgon är det åter till jobb. Har dock inte kommit iordning, men satsar på att komma iordning denna månaden iallafall. hehe.

Jag har bestämt mig för att släppa allt nu, gå vidare med mitt liv med mina få med goa vänner och självklart bröder och brorson. L <3 Det känns skönt samtidigt som allt brast och jag verkligen insåg, men det var ju bara en tidsfråga.

Förresten, jag har hur sköna grannar som helst. Bjöd upp mig på kaffe, lånar ut en tv till mig och ett utav barnen kom ner med en jätte fin teckning i inflyttnings present, sweet.












Väntan på the Biggest svar.

Ja,

Nu är det så att jag har faktiskt sökt till Biggest Loser SVERIGE, gjorde detta redan i tidigt vinter. Fick efter ansökan mottaga ett samtal i form av en telefonintervju. Jag hoppas att jag fick dom att väcka upp intresset för mig trots att samtalet var så himla oförberett då jag inte hade en aning om att dom skulle ringa. Fick ett mail i veckan angående om att dom skjutit upp "slut" tiden för när dom har bestämt sig från den sista feb till den 20:e Mars. Har jag inte hört något innan dess så kommer jag inte med...

HOPPAS!! Håll tummarna, wish me good luck...




Förödande start på 2010...

  1. Jag har slarvat som fan med träningen...
  2. Familjeproblemen har varit mer påtagliga än någonsin. (Det som inte dödar, det härdar...)
  3. Dramatik, som aldrig förr.
  4. Jag flyttar till Dalsjöfors 28:e Februari.(POSITIVT)
  5. Ny bil, en V50 T5. (POSITIVT)

Så skulle nog min lista på starten detta året se ut. Jag har mått förjävligt minst sagt, har fått fundera över livets frenetiska överraskningar vilket aldrig är roligt. Jag har sett en hel familj rasa samman pågrund av något så lömskt som alkohol. Jag har stått sida vid sida med andra närstående och gett en stärkande hand utsträckt men senare fått en avkastning i ansiktet. Jag har nu förstått att det ej ligger i mina händer längre, nu är det upp till personen i fråga att inse att det ej funkar att ha det så. Från och med idag börjar mitt nya liv på stabila ben och ny bostad en bit från misären. Jag kan inte slänga mig själv i gropen för att senare få en avhyvling som tack för allt jag försöker göra och har gjort.

Jag försöker sätta nya mål, nya visioner om framtiden. Ett sätt för mig att börja leva, resa och må väl. En tanke på att göra det bättre för många och mig själv.

Jag har sannerligen (lika sannerligen som att jag är en tjockis), lärt mig vilka som är mig nära. Vilka som tar sig tid att lära känna mig och dessutom ger mig ett par varma ord och även till mig sträcker ut en hjälpande hand. Och dessa skall faktiskt få ett par rader här:

Först och främst; Min milf-mamma Therese,

Du är ett ljus i mitt liv, du lyssnar när jag behöver prata. Du kommer med råd och argument till min situation. Du får mig att skratta och må bra och framförallt så är du en glädje i mitt liv. Jag uppskattar att du finns, och att ha dig nära. Bryr mig väldigt mycket om dig och finns även för dig alltid här.

Min största glädje i livet; Mina bröder, Brorson och föredetta svägerska,

Ni är mitt allt, min glädje och mina andetag. Ni är min främsta familj och värmekälla. Jag gör allting för er och kommer alltid att finnas kring er. Utan er hade jag inte stått ut en dag i detta ibland komplicerade liv. Genom er får jag kraft att orka att kämpa och gå emot starka motgångar. Jag älskar er!

Min målarvän Fröken Freja;

Tack för att du faktiskt även du tar dig tid att lyssna på mig, att du faktiskt sitter i samma båt som mig gör att det blir enklare att prata med dig som faktiskt förstår. Du vet varför jag känner som jag gör, du vet att min oro finns och att vissa dagar är jobbigare än andra. Fast vi ej känt varandra länge så känns det som om vi efter varje tavla målar tillsammans lär känna varandra mer och närmre. Jag finns här för dig, och uppskattar den tid vi kreativt lägger på våra tavlor, projekt och framförallt inspirationen till varandra. Du är go!




Kalorie intag = Julmat, julgodis, julostar...

Mja, juletider är det ju inte direkt ont om mat som vi alla vet och jag har ätit upp mig så mycket att jag skulle blivit en bra julegris jag själv ;) Här behövs ingen feeder, det verkar jag ju ordna så bra själv...hehe.

Jag har varit jäkligt slö med träning det sista och nu ska jag försöka ta mig i kragen...igen! Nu i veckan så skall jag först och främst besöka gymmet och be om ett nytt kort (för det har jag lyckats lägga undan någonstans...). Säkerligen för att jag inte skall se det och få den berömda "slö-focks-ångesten". Måste ju träna upp mitt flås lite tills jag ska till fjällen om ett par veckor. Vill inte ens veta hur det skall gå om jag får för mig att hoppa upp på skidor eller snowboard, nja, det får nog bli pulka...-Om den håller! hehe.

Det här har jag ätit på mitt julbord i år, mycket med lågt kolhydrat innehåll, vilket är jäkligt bra!

*Julskinka x 2 (Självklart med senaps glasyr)
*Lax
*Sill
*Oxtunga
*Ostar
*Revbensspjäll
*Prinskorvar
*Tjockis a`la hemmalagade köttbullar
*Rödbetssallad
*Ägg
*Räkor
*Jansons frestelse (Tjockis a`la mammas special)
*Senap
* julgodis x kg
*Ostkaka, grädde & sylt
* m.m

åh...jag bara rullar fram ;) "Julskinkan har rymt..." tralala.

 <--- Jag...Plus 40 kg. hehe


Min panna har en allergisk gris reaktion...

Tror min panna fått en grisreaktion efter sprutan, för finnarna ploppar upp som in i h*lvete. Jag har aldrig haft några direkta finnar och fick för första gången idag ta mig en sväng förbi Willys och skamset köpa mig en clearasil flaska. Jag är även säker på att hon i kassan tittade på mina aggressiva finnjävlar i pannan...haha... Ungefär: " Ja, vad bra, hon ser verkligen ut att behöva det..." *skratt*!

Är det stress mån o tro? Mycket möjligt, har hört andra som fått finnar av stress och vanligtvis choklad. NU kom jag på det, jag äter aldrig direkt choklad längre fast fick ju en julkalender av jobbet som jag mumsade i mig. haha. DÅ var det mysteriet löst ;) (Iförsej säger dom att det är en myt...hmm)

Tumme ner för finnar, utan tvekan!





Telefonförsäljare...

  • Jag har fast anställning,
    Jag kan ta lån,
    Jag kan köpa hus,
    Jag kan köpa bil,
    Jag kan ta krediter,
    Jag har nyligen fått fastanställning under den mest svåra ekonomiska krisen i Sverige sedan 90-talet.

    OCH JA, jag jobbar som telefonsäljare!!

Under mitt halvår som jag har varit på detta företag har jag fått höra så mycket människor som har uttryckt agg mot mig, mot mitt yrke, frågat varför jag inte skäms, bett mig skaffa ett riktigt arbete. VA? Det är ett arbete, visst, jag säljer inte kalsonger och tidningsprenumerationer, utan något mer "viktigt" men det är lika mycket ett arbete som ett industri jobb fast nästintill bättre för jag kan reglera min lön efter hur mycket jag klarar att prestera!! Är du duktig, och kan förmedla en produkt intensivt och förmår dig att visa att du kan och vill sälja en bra produkt så kan du tjäna kopiöst med pengar, och det kan du även sedan känna att du är värd.


Jag menar, vad tjänar det till att vara otrevlig och speciellt mot människor som ringer på uppdrag åt ett företag de är kunder hos? I detta fallet, så räcker det med att säga nej tack med en vänlig ton och tack och hej då. Istället för att med en riktigt sur ton uttrycka allt man känner till en människa som egentligen bara följer sina arbetsuppgifter. Vissa tror jag inte ens uppfattar hur de låter i telefonen, det låter ibland som om de har varit bittra i 10 år och vill ta ut deras aggressioner mot någon stackars säljare som är uppmanad att i vilket fall vara väldigt trevlig och be om ursäkt att man störde och önskar dem en trevlig dag...(ibland får man bara ett "Mm" till svar och sedan ett "klick" i örat! Det är så oförskämt så det är skadligt! Visst, var gärna kort, men för tusan, var inte otrevlig mot någon så det nästintill blir personligt, vissa ber ju en till och med att dra och helvete, eller skriker att man inte skall ringa och så vidare...SKÄRP ER ELLER GÅ EN KURS "HEALING FÖR BITTERHET" och brist på respekt! Det är ju nämligen inte så att jag tvingar er att ta del av det jag har att erbjuda...

OCH, hur skall jag kunna veta när ni äter middag? Till alla dessa som säger att man faktiskt ringer och stör mitt i maten. OCH, hur ska jag kunna veta att en viss person jag söker jobbar dagtid "precis som alla andra människor som ni uttrycker det"? Finns faktiskt dessa som jobbar skift, kvällar och nätter också!

Eller dessa ungdomar som svarar i telefonen med ett "AHH" ..
-Hej jag söker...xxx..
-ÖH, han är inte hemma...
-Okej, när tror du jag skulle kunna nå honom?
-ÖH, jag vet inte...(kort ton)
-Tror du jag kan försöka i eftermiddag?
-Vet inte...
-Då tackar jag ändå och ha en trevlig dag...
-Ah, *klick*

Borde finnas utbildning i vett och etikett ibland alltså.

MEN, guldklimparna som man ibland pratar med överträffar allt det dåliga, de som är trevliga, man hör hur dom ler i telefonen, skrattar och ger komplimanger för hur trevlig man är och får att riktigt bli varm i själen. Vet ni, att ni gör faktiskt hela min dag med era "sjungande" röster och tonfall =)Tusen tack!

DeDå har jag uttryckt mig tillräckligt för idag ;)


Vadå, pratar du om mina tum?

Ja, i helgen har jag svullat till det så det räcker och blir över, ostbåge ringar i sourcream smak, redbull, varma hjortron med grädde osv osv. MEN imorgon skall jag faktiskt sätta igång och röra på mitt fantastiska fläsk igen, tänk om pengar kunde öka lika mycket som kilona gör? höhö, då hade jag varit Stenrik! Dock, så är det mestadels för att hålla igång min kropp så den behåller sig frisk (jag är inte farligt överviktigt för den delen...).

Jag förstår inte varför folk tycker det är att "nedvärdera" sig själv när jag skojar om min storlek, jag driver ju med andra för att se hur dessa reagerar, jag menar, jag har ju faktiskt så pass bra självförtroende att jag kan göra det! Så jag känner så att dessa som tycker att nedvärderar mig själv är nog kanske mer dom som själva ser det som något dåligt, fult och oattraktivt att vara kurvig och mullig. Right?

i helgen har jag målat tavlor, och jag är så nöjd med helgens utmaning och funderar mer och mer på om jag inte skall göra en collection i samma tema "Life of flesh" ! Skall rådfråga min målarkompis freja, vad hon tycker om min idè, like I said, det känns som om det är det här jag skall pyssla med mer än helhjärtat.

By the way, Freja är också en otrolig konstnär, och underbart mysig tjej!

Dock föreställer kortet, tjockis, så det inte blir ett missförstånd.




Tjockis ogillar alkohol...

Jag kan verkligen inte hjälpa det, och jag blir så ledsen när folk säger att man är tråkig för att man inte dricker. När man är uppväxt med det som en siluett i vardagen så börjar man tänka på hur det kan sluta. Jag har sett från den åldern att jag började förstå vad alkohol är, de mest besvärliga beteenden och minnen. Och jag är rädd att jag kanske skulle sluta likadant...

Jag mår inge bra när jag väl börjar tänka tillbaka, tänka på hur vi haft det, hur vi har fått utstå med så mycket. Vi har haft jätte bra föräldrar, dom har alltid ställt upp men alla helger då alkoholen har tagit över har satt sig på min näthinna. Ölglaset som halvdant blivit tillbaka satt på glasbordet i en smäll för att kordinationerna inte har varit så bra på grund av alkoholen, sagt saker jag ej velat höra, har ej vaknat när jag behövt dom, eller bara hur dom ser ut när dom är fulla. Oskarp blick, skakiga, rangliga, ena ögat på sne, smaskande när dom äter fyllemat. Jag önskar att jag aldrig hade sett det, aldrig hade behövt höra allt, aldrig hade haft en anledning att klaga! Finns det någon som också kan ta mig under sina vingar? Flyga iväg och visa mig sådant som får mig att glömma. Skulle haft en sådan där mekanick som dom har i Men in black...

Verkligheten kommer ikapp mig, jag sprang så fort jag kunde...





Byter samtalsämne en stund...

Ja, det var tanken denna natt. Jag har aldrig innan känt mig så här hjälplös och oförmögen innan. Jag har en väldigt närstående människa i mitt liv, som jag älskar så innerligt att det inte finns ord. Dock så är denna människa långt nere, deprimerad, sover mycket, får utbrott och är väldigt osäker. Det tär så hårt på mig att se detta och vill så gärna lyfta upp denne och säga att allt löser sig, allt kommer bli bra. ALLT kommer så småningom att bli bra. Jag kommer alltid att finnas där, och gör precis allt för denne. Jag verkar vara den enda som ser igenom den ytan, ser igenom allt det där, och ser någon som behöver någon vid sin sida...

Att två människor kan förstöra så mycket för en, leka med dess mentala hälsa, förstöra så mycket. Jag blir så HELVETE jävla förbannad på dessa pissråttor att jag kräks på dem. Tänk om jag kunde spola tillbaka tiden två år och göra allt annorlunda, ändra på framtidens överraskningar. Dock, så tror jag på karisma, och dessa människor kommer att få igen, dubbelt upp, och det förtjänar ni!!! Att man så medvetet kan förstöra så mycket för någon annan som inte förtjänar det, medan personen i fråga själv har gjort fel gör mig så jävla vansinnig.

Jag finns här, och allt kommer lösa sig, jag står vid din sida!


Gränsen mellan att tappa kontrollen och hålla sig i bestyr är hårfin...



Idag är mitt samtals ämne våld mot kvinnor. (Jag är precis lika uppmärksam mot våld mot män) men idag blev det detta ämnet!

Ikväll fick jag ta bilen och hämta min väninna ett par mil ifrån mig som var hos sin pojkvän. Hon skickade sms och sade att han var ur kontroll, han kallade henne saker som äckel och hon var väldigt rädd för vad han skulle göra...Självklart hade han druckit alkohol...som så många gånger innan.... Jag satte mig i bilen och gav mig iväg med en gång.

På vägen hem i bilen förklarade hon att han varje gång han är onykter kan bli otrevlig och väldigt extrem, och hon var till och med osäker på om han hade gett henne en örfil eller ej. Jag reagerade väldigt stark på detta och även att han körde med en "psykisk terror" mot henne. Hon gav honom försvar med att säga att han är bara sån när han är full, annars är han underbar. (Denna tjej har dessutom haft det tillräckligt svårt under hennes uppväxt med mobbning och jobbiga familjeförhållanden)

Jag har hört detta så många gånger förr, han är bara full...Han kommer säkert att skärpa sig, bara han slutar dricka. Han har druckit mänger länge, och skulle han verkligen klara av att sluta dricka? Det är nog lättare sagt än gjort och vare sig om man är full eller inte så är det INGET som ursäktar att man gör så. Jag är uppväxt med människor som förändras mycket när de dricker, och även sådana som har haft alkohol som vana under hela mitt liv och jag har sett att det inte bara är att sluta. Och så många gånger har det bara blivit värre och värre...

Jag tror att visar man inte att man inte tolererar det redan från första början så kan det vara kört. Det kan bli år av psykisk misshandel och hela tiden tänkandet att "han kommer att förändras..."

Idag var jag en vansinnig tjockis, och var väldigt nära på att gå upp ditt och sätta mig på honom tills han mosas men det var portlås =( Jag accepterar INTE att en kär vän behandlas på det viset, och ingen annan heller, man som kvinna. Alla förtjänar ett stabilt hem med en kärleksfull relation vare sig om man är nykter eller onykter.

Stoppa våld mot både kvinnor och män!



Självkänsla är en bra-att-ha-sak!

Och det är då stämmer då sannerligen (jag lika sannerligen som jag är en tjockis) hehe. Vilket i det laget betyder att det är really important förstår ni! Utan självkänsla så går det rätt käpp åt helvete, för det påverkar dina relationer, jobb och fritid och sist min inte minst: Ditt inre. Självkänsla är något man måste jobba på, det kommer inte med brevbäraren på posten direkt... Mitt bästa råd är att bygga upp denna genom att helt enkelt lära dig respektera dig själv, och att dina "så kallade" komplex egentligen bara är det som gör dig speciell och unik. Med en gnutta självkänsla kan du gå långt, du måste tro på dig själv och med handen på hjärtat trovärdigt intala dig själv att du är du, av en anledning.

Jag tror på mig själv, jag hejar på mig själv och jag respekterar mig själv!


Förresten,
kom och tänka på mitt första "självkänsla" minne, och det var i 2:a klass i grundskolan, då en tjej i en klass över mig hade kallat mig fetto och det gjorde mig fruktansvärt arg och upprörd att barn kunde säga så till någon annan för att man var lite större än alla andra. Jag kom hem till min mamma och berättade det här och hon tog fram Guiness rekord bok där hon visade mig världens fetaste människa på kring 400 kg. Dagen efter tog jag med boken till skolan och visade framför hela klassen att;
Så här ser en riktigt tjock människa ut...

Fast å andra sidan, kanske jag skall tacka denna tjej för att hon fick mig att inse att redan då att jag är bra och fin och unik även om jag hade ett par extra kilon ;) Och världens bästa smala mamma som visade mig världens fetaste människa
...hehe.

Morsning på en gaturkorsning gott folk!


Milkshake in my ass, bullshit!

 Jag har ofta undrat hur mycket pengar alla dessa företag som säljer ex. nutrilett och naturdiet egentligen tjänar på att näst intill praktiskt taget lura stackars människor som vill gå ner i vikt.  Shore, kompisar, helt allvarligt, det enda man gör är att lura sin stackars kropp som egentligen behöver alla naturliga och och näringsrika proteiner och fetter. Varför tror du att man går ner i vikt så fort? Jo, just för att du utesluter det kroppen egentligen behöver...(till skillnad när man försöker gå ner mer långsiktigt)! Jag kan tänka mig att 3/4 personer av alla dessa som testar att dricka detta kan hålla med om att de första dagarna du testar så känner du dig pigg och motiverad. Sedan går det bara neråt, din kropp börjar sakna det den behöver, du känner dig orklös och trött och lättirriterad...Lyser varningslamporna?

I min yngre ungdom jojo bantade jag mer än vad min kropp klarade av, jag drack ersättnings-shake och när jag slutade med dom så gick jag upp i vikt igen, och ett par kilo extra för att kroppen antagligen blev chockad. Så höll jag på att lura min kropp i många år och det resulterade i en otroligt orolig mage där jag alltid hade magkatarr och stressig. Så, gör din kropp en tjänst och ta inga genvägar, den kommer vara ett smart beslut och investering i din kropp.

naturdiet lika med

ordentlig mat lika med


På tal om annat så är det storm ute, sitter och tittar på flaggstången ute som nästintill ser BÖJD ut, undra om jag kan sova utan att oroa mig?;) Det är nog lugnt,

Säkerligen större risk att grunden på huset blåser bort än jag! Ha ha ha!

 =  = Stabilt!


Queen Latifah, beundransvärt vacker dam!

En dam, som jag tycker utstrålar självkänsla och respekt är ingen mindre än våran vackra Queen Latifah!! Jag tycker verkligen att hon är otroligt fin och hon utsrålar sådan glädje att man alltid blir glad att se henne i diverse filmer och olika tillställningar. Jag beundrar denna kvinna som har tagit sig fram bland fördomar och bevisat att vi storväxta damer är vackra och vi kan också! Jag får nog ta och säga att hon är min idol...Förutom mig själv, självklart ;) All min respekt till denna otroliga kvinna.

Här kommer ett par bilder, dessa är googlade.

     

Det är kvinnor som henne som ger oss andra en chans att tro på oss själva, vi är vackra och vi är bra. Jag har sagt det sedan jag var liten och jag säger det igen, jag kommer göra skillnad i världen en vacker dag. Det kan jag med all min säkerhet lova er. Frågan är bara hur och när och det låter jag framtiden avgöra.

Om jag så skall skaka min lurviga... eller, få världen att skaka när jag går tungt frammåt med min välformade kropp. ha ha ha!

Hörs snart /




LCHF

Jag tycker absolut att det är upp till var och en hur man vill se ut, men dessa som verkligen vill ha ett bra råd till viktminskning skall absolut läsa mer om LCHF-metoden. Den är varmt rekommenderad, och satsar  mer på långsiktigt. Jag personligen själv, äter faktiskt LCHF kost, mer för att jag tycker att kostupplägget är kanon. Dock så vill jag gärna behålla min någorlunda runda kropp tills vidare ;)

http://www.viktminskning.dk/LCHF-metoden.php


Vi hörs snart igen!

Med vänliga hälsningar/ Tjockis

Läs föregående inlägg om min käre bror som gick ner -39 kg med LCHF!

Jag är en tjockis...

Då tänkte jag i detta första officiella inlägget skriva lite blandat om mig, ni är välkomna att tycka till i kommentarerna efter läsning ;)

Jag är en helt vanlig tjej, ganska snäll, en aning envis, och lite fet. Jag kanske har ca 20 kg mer än vad jag enligt en BMI tabell skall ha, min mage är mjuk, jag mina revben och nyckel ben syns inte direkt och jag får nästan aldrig någon träsmak i arslet... Mjuuukt! Saken är denna att jag faktiskt trivs med att vara tjock, självklart INTE så det blir farligt för mig. Jag tränar och rör på mig, äter som jag skall, vilket jag alltid har gjort. Jag har sedan barnaben varit större än alla i min klass, jag har alltid varit störst av alla mina vänner - vilket jag fått av min pappa...

Jag är ej allvarlig överviktig, det vet jag, men jag har ändå mer fett på kroppen än vad andra tycker att jag skall ha. Så har det alltid varit, till och med när jag gick i 4an så tyckte min sjuksköterska att jag kanske skulle hoppa över en potatis & kanske lite köttbullar på skollunchen, tanta fan, jag behövde väl mat jag med?;) Det enda som någonsin irriterat mig kring detta är att alla har "tagit förgivet" att jag äter mycket, att jag ätit mig till mina kilon, medan jag under hela min uppväxt alltid ätit som alla andra barn. Mamma och pappa gav oss absolut absolut HÖGST godis på lördagar och vi åt alltid mycket grönsaker. Så hörrni, håll era förhastade slutsatser för er själva ;)

Jag minns när jag gick i högstadiet, när jag under en syslöjdslektion ville sy en kjol... Vi hade en tjej i våran klass med väldigt dåligt självförtroende, som hade varit med om en trafikolycka och gått upp ganska så brutalt av medicinerna. Denna klasskompis och min syslöjdslärare satte sig genast emot mina planer om en kjol då de tyckte att :" En TJOCK tjej kan ej ha kjol på sig"... Jag som alltid blivit pushad av mina föräldrar att jag är vacker och fin som jag är, sade att jag ej tolerera detta, snok-näsan som jag kallade henne fick ett jädrans spel och det slutade med att jag hade hällt en hel vatten flaska över henne och sagt en del väl valda ord... Ändå tyckte jag synd om tjejen, som såg ner på även sig själv att det gick till den yttersta gränsen. Men vet ni vad? Idag äger jag säkerligen 15 klänningar och närmare 7 kjolar, HA, ta dig i arsel snok-näsa och skinny sytant!!haha!

Jag tycker att vi alla skall få välja att se ut hur vi vill/bli respekterade så länge det ej blir farligt för hälsan. Jag trivs så bra med mig själv, och tycker själv att min kropp är mysig. Det enda jag tänker på är vad jag stoppar i mig och att jag håller i gång med träning och motion och bra kost. Går jag ner i samband som jag gör min vanliga ritual, så visst, men jag tänker inte SVÄLTA mig själv för att bli mindre. Dock så tänker jag gå ner om jag skall skaffa barn ,det för att tänka på framtiden, på min hälsa när jag blir äldre. Även också för att jag vet att man kan gå upp mycket i samband med en graviditet. Dock så kan jag inte låta bli att tro att jag helt enkelt är skapt lite rundare med tanke på hur mycket tid jag lade på att försöka gå ner när jag var yngre utan att se några direkta resultat. Jag lade säkert 4 dagar i veckan på träning, antingen var det aerobics eller gymmet :) Nu blir det bara gymmet och promenader! Sedan gott folk, så kan man faktiskt röra på sig även om man ej är överviktig eller dylikt, för kroppen behöver det och mår bra av det!

Vi alla är vackra, vi alla har något som gör oss speciella, och vi alla är precis lika unika!
Jag tycker att samhället har varit alldeles för vaga för att uppmuntra ungdomar och barn att tro på sig själva, tur för mig att mina föräldrar hár varit fantastiska på det stadiet! Och ibland undrar jag hur andra uppfostrar sina barn, när dom har mage att klanka ner på andra, vilket jag självklart har varit med om! Mina barn skall allt få ta och respektera varenda människa som går i ett par skor. Vi alla har svagheter och olikheter. DU är vacker, JAG är vacker!

Min ena bror och jag, har alltid haft likadana kroppsbyggnader tills han för cirka ett år bara pang boom gick ned i vikt. Jag intervjua honom lite idag för att skriva om det här...



Hur kom det sig att du bestämde dig för att bli mindre?
Svar: Egentligen så blev det bara så, jag hörde ju om LCHF metoden och tänkte att det vore la häftigt att testa och se om det funka... (LCHF metoden kommer i förklaring i nästa inlägg)

Trivdes du med dig själv innan?
Svar: Ja, det gjorde jag väl, självklart så önskade man kanske att det vore lättare att hitta kläder när man var större.

Hur mycket har du sammanlagt gått ner?
Svar: -39 kg.

Här kommer en före/efter bild! Dock så hade jag bara före i ansiktsbild, men det syns väldigt tydligt ändå. Starkt jobbat brorsan(fast du var lika fin innan med) ;)!



Hörs snart / Tjockisen






Välkommen till Tjockis bloggen!

Här är ni hjärtligt välkomna att läsa om tankar av mig som en tjockis, vad jag tänker kring ämnet, hur jag är skapt, samhällets tankar, studier, ironi inlägg som är skapat för ett humoristiskt läsande. Här hos mig är inget tabu belagt, här är alla varmt välkomna att så småningom kommer ni kunna tävla om priser i Veckans Vackra Tjockis. så missa inte VVT-tävlingarna!

Anledningen till att denna blogg med detta ämne har startats, så är det för att jag skulle vilja dela med mig av mitt självtroende som tjockis i ett oförståeligt samhälle. Här är vi alla lika vackra, stora som smala, mörka som vita, långa som korta. Jag har själv alltid varit storvuxen och har blivit trött på att det enligt andra måste vara en mer självgående anledning till att man är detta.

Jag tränar, håller igång för min kropp kondition, äter bra (inte dåligare än någon annan) - MEN det är så här jag är skapt, och jag anser att jag ÄR vacker, även om de extra kilona finns där. I mina ögon är alla individer vackra, för vi alla är skapta i olika utförande - Tänk om det bara skulle finnas en sort av godis i världen?  Skulle inte ni b li trötta på att äta det varje lördag?

Start kommer ske i en väldigt snar framtid!

Med vänliga hälsningar/ Tjockis

Tidigare inlägg
RSS 2.0