Jag är en tjockis...
Då tänkte jag i detta första officiella inlägget skriva lite blandat om mig, ni är välkomna att tycka till i kommentarerna efter läsning ;)
Jag är en helt vanlig tjej, ganska snäll, en aning envis, och lite fet. Jag kanske har ca 20 kg mer än vad jag enligt en BMI tabell skall ha, min mage är mjuk, jag mina revben och nyckel ben syns inte direkt och jag får nästan aldrig någon träsmak i arslet... Mjuuukt! Saken är denna att jag faktiskt trivs med att vara tjock, självklart INTE så det blir farligt för mig. Jag tränar och rör på mig, äter som jag skall, vilket jag alltid har gjort. Jag har sedan barnaben varit större än alla i min klass, jag har alltid varit störst av alla mina vänner - vilket jag fått av min pappa...
Jag är ej allvarlig överviktig, det vet jag, men jag har ändå mer fett på kroppen än vad andra tycker att jag skall ha. Så har det alltid varit, till och med när jag gick i 4an så tyckte min sjuksköterska att jag kanske skulle hoppa över en potatis & kanske lite köttbullar på skollunchen, tanta fan, jag behövde väl mat jag med?;) Det enda som någonsin irriterat mig kring detta är att alla har "tagit förgivet" att jag äter mycket, att jag ätit mig till mina kilon, medan jag under hela min uppväxt alltid ätit som alla andra barn. Mamma och pappa gav oss absolut absolut HÖGST godis på lördagar och vi åt alltid mycket grönsaker. Så hörrni, håll era förhastade slutsatser för er själva ;)
Jag minns när jag gick i högstadiet, när jag under en syslöjdslektion ville sy en kjol... Vi hade en tjej i våran klass med väldigt dåligt självförtroende, som hade varit med om en trafikolycka och gått upp ganska så brutalt av medicinerna. Denna klasskompis och min syslöjdslärare satte sig genast emot mina planer om en kjol då de tyckte att :" En TJOCK tjej kan ej ha kjol på sig"... Jag som alltid blivit pushad av mina föräldrar att jag är vacker och fin som jag är, sade att jag ej tolerera detta, snok-näsan som jag kallade henne fick ett jädrans spel och det slutade med att jag hade hällt en hel vatten flaska över henne och sagt en del väl valda ord... Ändå tyckte jag synd om tjejen, som såg ner på även sig själv att det gick till den yttersta gränsen. Men vet ni vad? Idag äger jag säkerligen 15 klänningar och närmare 7 kjolar, HA, ta dig i arsel snok-näsa och skinny sytant!!haha!
Jag tycker att vi alla skall få välja att se ut hur vi vill/bli respekterade så länge det ej blir farligt för hälsan. Jag trivs så bra med mig själv, och tycker själv att min kropp är mysig. Det enda jag tänker på är vad jag stoppar i mig och att jag håller i gång med träning och motion och bra kost. Går jag ner i samband som jag gör min vanliga ritual, så visst, men jag tänker inte SVÄLTA mig själv för att bli mindre. Dock så tänker jag gå ner om jag skall skaffa barn ,det för att tänka på framtiden, på min hälsa när jag blir äldre. Även också för att jag vet att man kan gå upp mycket i samband med en graviditet. Dock så kan jag inte låta bli att tro att jag helt enkelt är skapt lite rundare med tanke på hur mycket tid jag lade på att försöka gå ner när jag var yngre utan att se några direkta resultat. Jag lade säkert 4 dagar i veckan på träning, antingen var det aerobics eller gymmet :) Nu blir det bara gymmet och promenader! Sedan gott folk, så kan man faktiskt röra på sig även om man ej är överviktig eller dylikt, för kroppen behöver det och mår bra av det!
Vi alla är vackra, vi alla har något som gör oss speciella, och vi alla är precis lika unika!
Jag tycker att samhället har varit alldeles för vaga för att uppmuntra ungdomar och barn att tro på sig själva, tur för mig att mina föräldrar hár varit fantastiska på det stadiet! Och ibland undrar jag hur andra uppfostrar sina barn, när dom har mage att klanka ner på andra, vilket jag självklart har varit med om! Mina barn skall allt få ta och respektera varenda människa som går i ett par skor. Vi alla har svagheter och olikheter. DU är vacker, JAG är vacker!
Min ena bror och jag, har alltid haft likadana kroppsbyggnader tills han för cirka ett år bara pang boom gick ned i vikt. Jag intervjua honom lite idag för att skriva om det här...
Hur kom det sig att du bestämde dig för att bli mindre?
Svar: Egentligen så blev det bara så, jag hörde ju om LCHF metoden och tänkte att det vore la häftigt att testa och se om det funka... (LCHF metoden kommer i förklaring i nästa inlägg)
Trivdes du med dig själv innan?
Svar: Ja, det gjorde jag väl, självklart så önskade man kanske att det vore lättare att hitta kläder när man var större.
Hur mycket har du sammanlagt gått ner?
Svar: -39 kg.
Här kommer en före/efter bild! Dock så hade jag bara före i ansiktsbild, men det syns väldigt tydligt ändå. Starkt jobbat brorsan(fast du var lika fin innan med) ;)!
Hörs snart / Tjockisen
Jag är en helt vanlig tjej, ganska snäll, en aning envis, och lite fet. Jag kanske har ca 20 kg mer än vad jag enligt en BMI tabell skall ha, min mage är mjuk, jag mina revben och nyckel ben syns inte direkt och jag får nästan aldrig någon träsmak i arslet... Mjuuukt! Saken är denna att jag faktiskt trivs med att vara tjock, självklart INTE så det blir farligt för mig. Jag tränar och rör på mig, äter som jag skall, vilket jag alltid har gjort. Jag har sedan barnaben varit större än alla i min klass, jag har alltid varit störst av alla mina vänner - vilket jag fått av min pappa...
Jag är ej allvarlig överviktig, det vet jag, men jag har ändå mer fett på kroppen än vad andra tycker att jag skall ha. Så har det alltid varit, till och med när jag gick i 4an så tyckte min sjuksköterska att jag kanske skulle hoppa över en potatis & kanske lite köttbullar på skollunchen, tanta fan, jag behövde väl mat jag med?;) Det enda som någonsin irriterat mig kring detta är att alla har "tagit förgivet" att jag äter mycket, att jag ätit mig till mina kilon, medan jag under hela min uppväxt alltid ätit som alla andra barn. Mamma och pappa gav oss absolut absolut HÖGST godis på lördagar och vi åt alltid mycket grönsaker. Så hörrni, håll era förhastade slutsatser för er själva ;)
Jag minns när jag gick i högstadiet, när jag under en syslöjdslektion ville sy en kjol... Vi hade en tjej i våran klass med väldigt dåligt självförtroende, som hade varit med om en trafikolycka och gått upp ganska så brutalt av medicinerna. Denna klasskompis och min syslöjdslärare satte sig genast emot mina planer om en kjol då de tyckte att :" En TJOCK tjej kan ej ha kjol på sig"... Jag som alltid blivit pushad av mina föräldrar att jag är vacker och fin som jag är, sade att jag ej tolerera detta, snok-näsan som jag kallade henne fick ett jädrans spel och det slutade med att jag hade hällt en hel vatten flaska över henne och sagt en del väl valda ord... Ändå tyckte jag synd om tjejen, som såg ner på även sig själv att det gick till den yttersta gränsen. Men vet ni vad? Idag äger jag säkerligen 15 klänningar och närmare 7 kjolar, HA, ta dig i arsel snok-näsa och skinny sytant!!haha!
Jag tycker att vi alla skall få välja att se ut hur vi vill/bli respekterade så länge det ej blir farligt för hälsan. Jag trivs så bra med mig själv, och tycker själv att min kropp är mysig. Det enda jag tänker på är vad jag stoppar i mig och att jag håller i gång med träning och motion och bra kost. Går jag ner i samband som jag gör min vanliga ritual, så visst, men jag tänker inte SVÄLTA mig själv för att bli mindre. Dock så tänker jag gå ner om jag skall skaffa barn ,det för att tänka på framtiden, på min hälsa när jag blir äldre. Även också för att jag vet att man kan gå upp mycket i samband med en graviditet. Dock så kan jag inte låta bli att tro att jag helt enkelt är skapt lite rundare med tanke på hur mycket tid jag lade på att försöka gå ner när jag var yngre utan att se några direkta resultat. Jag lade säkert 4 dagar i veckan på träning, antingen var det aerobics eller gymmet :) Nu blir det bara gymmet och promenader! Sedan gott folk, så kan man faktiskt röra på sig även om man ej är överviktig eller dylikt, för kroppen behöver det och mår bra av det!
Vi alla är vackra, vi alla har något som gör oss speciella, och vi alla är precis lika unika!
Jag tycker att samhället har varit alldeles för vaga för att uppmuntra ungdomar och barn att tro på sig själva, tur för mig att mina föräldrar hár varit fantastiska på det stadiet! Och ibland undrar jag hur andra uppfostrar sina barn, när dom har mage att klanka ner på andra, vilket jag självklart har varit med om! Mina barn skall allt få ta och respektera varenda människa som går i ett par skor. Vi alla har svagheter och olikheter. DU är vacker, JAG är vacker!
Min ena bror och jag, har alltid haft likadana kroppsbyggnader tills han för cirka ett år bara pang boom gick ned i vikt. Jag intervjua honom lite idag för att skriva om det här...
Hur kom det sig att du bestämde dig för att bli mindre?
Svar: Egentligen så blev det bara så, jag hörde ju om LCHF metoden och tänkte att det vore la häftigt att testa och se om det funka... (LCHF metoden kommer i förklaring i nästa inlägg)
Trivdes du med dig själv innan?
Svar: Ja, det gjorde jag väl, självklart så önskade man kanske att det vore lättare att hitta kläder när man var större.
Hur mycket har du sammanlagt gått ner?
Svar: -39 kg.
Här kommer en före/efter bild! Dock så hade jag bara före i ansiktsbild, men det syns väldigt tydligt ändå. Starkt jobbat brorsan(fast du var lika fin innan med) ;)!
Hörs snart / Tjockisen
Kommentarer
Postat av: Timmy
bra gjort syrran men vilka bilder du hitta :-P
Trackback
