Vadå, pratar du om mina tum?

Ja, i helgen har jag svullat till det så det räcker och blir över, ostbåge ringar i sourcream smak, redbull, varma hjortron med grädde osv osv. MEN imorgon skall jag faktiskt sätta igång och röra på mitt fantastiska fläsk igen, tänk om pengar kunde öka lika mycket som kilona gör? höhö, då hade jag varit Stenrik! Dock, så är det mestadels för att hålla igång min kropp så den behåller sig frisk (jag är inte farligt överviktigt för den delen...).

Jag förstår inte varför folk tycker det är att "nedvärdera" sig själv när jag skojar om min storlek, jag driver ju med andra för att se hur dessa reagerar, jag menar, jag har ju faktiskt så pass bra självförtroende att jag kan göra det! Så jag känner så att dessa som tycker att nedvärderar mig själv är nog kanske mer dom som själva ser det som något dåligt, fult och oattraktivt att vara kurvig och mullig. Right?

i helgen har jag målat tavlor, och jag är så nöjd med helgens utmaning och funderar mer och mer på om jag inte skall göra en collection i samma tema "Life of flesh" ! Skall rådfråga min målarkompis freja, vad hon tycker om min idè, like I said, det känns som om det är det här jag skall pyssla med mer än helhjärtat.

By the way, Freja är också en otrolig konstnär, och underbart mysig tjej!

Dock föreställer kortet, tjockis, så det inte blir ett missförstånd.




Tjockis ogillar alkohol...

Jag kan verkligen inte hjälpa det, och jag blir så ledsen när folk säger att man är tråkig för att man inte dricker. När man är uppväxt med det som en siluett i vardagen så börjar man tänka på hur det kan sluta. Jag har sett från den åldern att jag började förstå vad alkohol är, de mest besvärliga beteenden och minnen. Och jag är rädd att jag kanske skulle sluta likadant...

Jag mår inge bra när jag väl börjar tänka tillbaka, tänka på hur vi haft det, hur vi har fått utstå med så mycket. Vi har haft jätte bra föräldrar, dom har alltid ställt upp men alla helger då alkoholen har tagit över har satt sig på min näthinna. Ölglaset som halvdant blivit tillbaka satt på glasbordet i en smäll för att kordinationerna inte har varit så bra på grund av alkoholen, sagt saker jag ej velat höra, har ej vaknat när jag behövt dom, eller bara hur dom ser ut när dom är fulla. Oskarp blick, skakiga, rangliga, ena ögat på sne, smaskande när dom äter fyllemat. Jag önskar att jag aldrig hade sett det, aldrig hade behövt höra allt, aldrig hade haft en anledning att klaga! Finns det någon som också kan ta mig under sina vingar? Flyga iväg och visa mig sådant som får mig att glömma. Skulle haft en sådan där mekanick som dom har i Men in black...

Verkligheten kommer ikapp mig, jag sprang så fort jag kunde...





Byter samtalsämne en stund...

Ja, det var tanken denna natt. Jag har aldrig innan känt mig så här hjälplös och oförmögen innan. Jag har en väldigt närstående människa i mitt liv, som jag älskar så innerligt att det inte finns ord. Dock så är denna människa långt nere, deprimerad, sover mycket, får utbrott och är väldigt osäker. Det tär så hårt på mig att se detta och vill så gärna lyfta upp denne och säga att allt löser sig, allt kommer bli bra. ALLT kommer så småningom att bli bra. Jag kommer alltid att finnas där, och gör precis allt för denne. Jag verkar vara den enda som ser igenom den ytan, ser igenom allt det där, och ser någon som behöver någon vid sin sida...

Att två människor kan förstöra så mycket för en, leka med dess mentala hälsa, förstöra så mycket. Jag blir så HELVETE jävla förbannad på dessa pissråttor att jag kräks på dem. Tänk om jag kunde spola tillbaka tiden två år och göra allt annorlunda, ändra på framtidens överraskningar. Dock, så tror jag på karisma, och dessa människor kommer att få igen, dubbelt upp, och det förtjänar ni!!! Att man så medvetet kan förstöra så mycket för någon annan som inte förtjänar det, medan personen i fråga själv har gjort fel gör mig så jävla vansinnig.

Jag finns här, och allt kommer lösa sig, jag står vid din sida!


Gränsen mellan att tappa kontrollen och hålla sig i bestyr är hårfin...



Idag är mitt samtals ämne våld mot kvinnor. (Jag är precis lika uppmärksam mot våld mot män) men idag blev det detta ämnet!

Ikväll fick jag ta bilen och hämta min väninna ett par mil ifrån mig som var hos sin pojkvän. Hon skickade sms och sade att han var ur kontroll, han kallade henne saker som äckel och hon var väldigt rädd för vad han skulle göra...Självklart hade han druckit alkohol...som så många gånger innan.... Jag satte mig i bilen och gav mig iväg med en gång.

På vägen hem i bilen förklarade hon att han varje gång han är onykter kan bli otrevlig och väldigt extrem, och hon var till och med osäker på om han hade gett henne en örfil eller ej. Jag reagerade väldigt stark på detta och även att han körde med en "psykisk terror" mot henne. Hon gav honom försvar med att säga att han är bara sån när han är full, annars är han underbar. (Denna tjej har dessutom haft det tillräckligt svårt under hennes uppväxt med mobbning och jobbiga familjeförhållanden)

Jag har hört detta så många gånger förr, han är bara full...Han kommer säkert att skärpa sig, bara han slutar dricka. Han har druckit mänger länge, och skulle han verkligen klara av att sluta dricka? Det är nog lättare sagt än gjort och vare sig om man är full eller inte så är det INGET som ursäktar att man gör så. Jag är uppväxt med människor som förändras mycket när de dricker, och även sådana som har haft alkohol som vana under hela mitt liv och jag har sett att det inte bara är att sluta. Och så många gånger har det bara blivit värre och värre...

Jag tror att visar man inte att man inte tolererar det redan från första början så kan det vara kört. Det kan bli år av psykisk misshandel och hela tiden tänkandet att "han kommer att förändras..."

Idag var jag en vansinnig tjockis, och var väldigt nära på att gå upp ditt och sätta mig på honom tills han mosas men det var portlås =( Jag accepterar INTE att en kär vän behandlas på det viset, och ingen annan heller, man som kvinna. Alla förtjänar ett stabilt hem med en kärleksfull relation vare sig om man är nykter eller onykter.

Stoppa våld mot både kvinnor och män!



Självkänsla är en bra-att-ha-sak!

Och det är då stämmer då sannerligen (jag lika sannerligen som jag är en tjockis) hehe. Vilket i det laget betyder att det är really important förstår ni! Utan självkänsla så går det rätt käpp åt helvete, för det påverkar dina relationer, jobb och fritid och sist min inte minst: Ditt inre. Självkänsla är något man måste jobba på, det kommer inte med brevbäraren på posten direkt... Mitt bästa råd är att bygga upp denna genom att helt enkelt lära dig respektera dig själv, och att dina "så kallade" komplex egentligen bara är det som gör dig speciell och unik. Med en gnutta självkänsla kan du gå långt, du måste tro på dig själv och med handen på hjärtat trovärdigt intala dig själv att du är du, av en anledning.

Jag tror på mig själv, jag hejar på mig själv och jag respekterar mig själv!


Förresten,
kom och tänka på mitt första "självkänsla" minne, och det var i 2:a klass i grundskolan, då en tjej i en klass över mig hade kallat mig fetto och det gjorde mig fruktansvärt arg och upprörd att barn kunde säga så till någon annan för att man var lite större än alla andra. Jag kom hem till min mamma och berättade det här och hon tog fram Guiness rekord bok där hon visade mig världens fetaste människa på kring 400 kg. Dagen efter tog jag med boken till skolan och visade framför hela klassen att;
Så här ser en riktigt tjock människa ut...

Fast å andra sidan, kanske jag skall tacka denna tjej för att hon fick mig att inse att redan då att jag är bra och fin och unik även om jag hade ett par extra kilon ;) Och världens bästa smala mamma som visade mig världens fetaste människa
...hehe.

Morsning på en gaturkorsning gott folk!


Milkshake in my ass, bullshit!

 Jag har ofta undrat hur mycket pengar alla dessa företag som säljer ex. nutrilett och naturdiet egentligen tjänar på att näst intill praktiskt taget lura stackars människor som vill gå ner i vikt.  Shore, kompisar, helt allvarligt, det enda man gör är att lura sin stackars kropp som egentligen behöver alla naturliga och och näringsrika proteiner och fetter. Varför tror du att man går ner i vikt så fort? Jo, just för att du utesluter det kroppen egentligen behöver...(till skillnad när man försöker gå ner mer långsiktigt)! Jag kan tänka mig att 3/4 personer av alla dessa som testar att dricka detta kan hålla med om att de första dagarna du testar så känner du dig pigg och motiverad. Sedan går det bara neråt, din kropp börjar sakna det den behöver, du känner dig orklös och trött och lättirriterad...Lyser varningslamporna?

I min yngre ungdom jojo bantade jag mer än vad min kropp klarade av, jag drack ersättnings-shake och när jag slutade med dom så gick jag upp i vikt igen, och ett par kilo extra för att kroppen antagligen blev chockad. Så höll jag på att lura min kropp i många år och det resulterade i en otroligt orolig mage där jag alltid hade magkatarr och stressig. Så, gör din kropp en tjänst och ta inga genvägar, den kommer vara ett smart beslut och investering i din kropp.

naturdiet lika med

ordentlig mat lika med


På tal om annat så är det storm ute, sitter och tittar på flaggstången ute som nästintill ser BÖJD ut, undra om jag kan sova utan att oroa mig?;) Det är nog lugnt,

Säkerligen större risk att grunden på huset blåser bort än jag! Ha ha ha!

 =  = Stabilt!


Queen Latifah, beundransvärt vacker dam!

En dam, som jag tycker utstrålar självkänsla och respekt är ingen mindre än våran vackra Queen Latifah!! Jag tycker verkligen att hon är otroligt fin och hon utsrålar sådan glädje att man alltid blir glad att se henne i diverse filmer och olika tillställningar. Jag beundrar denna kvinna som har tagit sig fram bland fördomar och bevisat att vi storväxta damer är vackra och vi kan också! Jag får nog ta och säga att hon är min idol...Förutom mig själv, självklart ;) All min respekt till denna otroliga kvinna.

Här kommer ett par bilder, dessa är googlade.

     

Det är kvinnor som henne som ger oss andra en chans att tro på oss själva, vi är vackra och vi är bra. Jag har sagt det sedan jag var liten och jag säger det igen, jag kommer göra skillnad i världen en vacker dag. Det kan jag med all min säkerhet lova er. Frågan är bara hur och när och det låter jag framtiden avgöra.

Om jag så skall skaka min lurviga... eller, få världen att skaka när jag går tungt frammåt med min välformade kropp. ha ha ha!

Hörs snart /




LCHF

Jag tycker absolut att det är upp till var och en hur man vill se ut, men dessa som verkligen vill ha ett bra råd till viktminskning skall absolut läsa mer om LCHF-metoden. Den är varmt rekommenderad, och satsar  mer på långsiktigt. Jag personligen själv, äter faktiskt LCHF kost, mer för att jag tycker att kostupplägget är kanon. Dock så vill jag gärna behålla min någorlunda runda kropp tills vidare ;)

http://www.viktminskning.dk/LCHF-metoden.php


Vi hörs snart igen!

Med vänliga hälsningar/ Tjockis

Läs föregående inlägg om min käre bror som gick ner -39 kg med LCHF!

Jag är en tjockis...

Då tänkte jag i detta första officiella inlägget skriva lite blandat om mig, ni är välkomna att tycka till i kommentarerna efter läsning ;)

Jag är en helt vanlig tjej, ganska snäll, en aning envis, och lite fet. Jag kanske har ca 20 kg mer än vad jag enligt en BMI tabell skall ha, min mage är mjuk, jag mina revben och nyckel ben syns inte direkt och jag får nästan aldrig någon träsmak i arslet... Mjuuukt! Saken är denna att jag faktiskt trivs med att vara tjock, självklart INTE så det blir farligt för mig. Jag tränar och rör på mig, äter som jag skall, vilket jag alltid har gjort. Jag har sedan barnaben varit större än alla i min klass, jag har alltid varit störst av alla mina vänner - vilket jag fått av min pappa...

Jag är ej allvarlig överviktig, det vet jag, men jag har ändå mer fett på kroppen än vad andra tycker att jag skall ha. Så har det alltid varit, till och med när jag gick i 4an så tyckte min sjuksköterska att jag kanske skulle hoppa över en potatis & kanske lite köttbullar på skollunchen, tanta fan, jag behövde väl mat jag med?;) Det enda som någonsin irriterat mig kring detta är att alla har "tagit förgivet" att jag äter mycket, att jag ätit mig till mina kilon, medan jag under hela min uppväxt alltid ätit som alla andra barn. Mamma och pappa gav oss absolut absolut HÖGST godis på lördagar och vi åt alltid mycket grönsaker. Så hörrni, håll era förhastade slutsatser för er själva ;)

Jag minns när jag gick i högstadiet, när jag under en syslöjdslektion ville sy en kjol... Vi hade en tjej i våran klass med väldigt dåligt självförtroende, som hade varit med om en trafikolycka och gått upp ganska så brutalt av medicinerna. Denna klasskompis och min syslöjdslärare satte sig genast emot mina planer om en kjol då de tyckte att :" En TJOCK tjej kan ej ha kjol på sig"... Jag som alltid blivit pushad av mina föräldrar att jag är vacker och fin som jag är, sade att jag ej tolerera detta, snok-näsan som jag kallade henne fick ett jädrans spel och det slutade med att jag hade hällt en hel vatten flaska över henne och sagt en del väl valda ord... Ändå tyckte jag synd om tjejen, som såg ner på även sig själv att det gick till den yttersta gränsen. Men vet ni vad? Idag äger jag säkerligen 15 klänningar och närmare 7 kjolar, HA, ta dig i arsel snok-näsa och skinny sytant!!haha!

Jag tycker att vi alla skall få välja att se ut hur vi vill/bli respekterade så länge det ej blir farligt för hälsan. Jag trivs så bra med mig själv, och tycker själv att min kropp är mysig. Det enda jag tänker på är vad jag stoppar i mig och att jag håller i gång med träning och motion och bra kost. Går jag ner i samband som jag gör min vanliga ritual, så visst, men jag tänker inte SVÄLTA mig själv för att bli mindre. Dock så tänker jag gå ner om jag skall skaffa barn ,det för att tänka på framtiden, på min hälsa när jag blir äldre. Även också för att jag vet att man kan gå upp mycket i samband med en graviditet. Dock så kan jag inte låta bli att tro att jag helt enkelt är skapt lite rundare med tanke på hur mycket tid jag lade på att försöka gå ner när jag var yngre utan att se några direkta resultat. Jag lade säkert 4 dagar i veckan på träning, antingen var det aerobics eller gymmet :) Nu blir det bara gymmet och promenader! Sedan gott folk, så kan man faktiskt röra på sig även om man ej är överviktig eller dylikt, för kroppen behöver det och mår bra av det!

Vi alla är vackra, vi alla har något som gör oss speciella, och vi alla är precis lika unika!
Jag tycker att samhället har varit alldeles för vaga för att uppmuntra ungdomar och barn att tro på sig själva, tur för mig att mina föräldrar hár varit fantastiska på det stadiet! Och ibland undrar jag hur andra uppfostrar sina barn, när dom har mage att klanka ner på andra, vilket jag självklart har varit med om! Mina barn skall allt få ta och respektera varenda människa som går i ett par skor. Vi alla har svagheter och olikheter. DU är vacker, JAG är vacker!

Min ena bror och jag, har alltid haft likadana kroppsbyggnader tills han för cirka ett år bara pang boom gick ned i vikt. Jag intervjua honom lite idag för att skriva om det här...



Hur kom det sig att du bestämde dig för att bli mindre?
Svar: Egentligen så blev det bara så, jag hörde ju om LCHF metoden och tänkte att det vore la häftigt att testa och se om det funka... (LCHF metoden kommer i förklaring i nästa inlägg)

Trivdes du med dig själv innan?
Svar: Ja, det gjorde jag väl, självklart så önskade man kanske att det vore lättare att hitta kläder när man var större.

Hur mycket har du sammanlagt gått ner?
Svar: -39 kg.

Här kommer en före/efter bild! Dock så hade jag bara före i ansiktsbild, men det syns väldigt tydligt ändå. Starkt jobbat brorsan(fast du var lika fin innan med) ;)!



Hörs snart / Tjockisen






RSS 2.0